Zoonoser kallas sjukdomar som smittar mellan djur och människa. En av dessa är toxoplasmos.
Toxoplasmos orsakas av ett encelligt djur, protozoo som finns i stora delar av världen men är vanligare i varma, milda och fuktiga klimat jämfört med kalla. Den är betydligt vanligare i Syd-Europa än i Sverige, framförallt i Frankrike, Italien och Spanien. Det angriper djur, fåglar och människor.
Människor smittas genom kontakt med djur eller marken, t ex vid jordigt arbete då man kan få parasiter på händerna. Smittan kan även spridas om man äter infekterat och inte tillräckligt kokt eller stekt kött. Smittan kan också finnas på ytan av grönsaker, bär och frukt som haft kontakt med infekterad jord. Dessa ska därför alltid sköljas ordentligt.
Katter spelar en roll som smittspridare. När katten äter en smittad fågel, mus eller råtta kommer smittämnet in i kattens tarmar. Där börjar dess livscykel genom att den blidar äggkapslar som är mycket motståndskraftiga. De sprids med kattens avföring och kan överleva i fuktig jord under flera månader. Kattens och speciellt kattungens avföring kan innehålla stora mängder av parasiten.
De flesta katter i synnerhet innekatter utsöndrar inte toxoplasma parasiter. Även en katt med toxoplasmainfektion smittar endast med avföringen. Katten är i övrigt inte smittsam. Enligt de undersökningar som finns spelade kattinnehav ingen större roll för spridning av toxoplasmasmitta.
Parasiten dör vid uppvärmning över 65 grader och nedfrysning under -20 grader. Kokt kött eller kokta grönsaker och livsmedel som varit frysta är ofarliga.
Varning - Gravida
Gravida kvinnor bör för säkerhets skull undvika kontakt med kattavföring. Låt någon annan i familjen tömma kattlådan och undvik att äta kött som är rått (gäller även katten).
Gravida som smittats kan sprida smittan vidare till fostret via moderkakan vilket kan ge fosterskador. Därför ska gravida som inte sedan tidigare har antikroppar mot toxoplasma vara mycket noggranna med sin personliga hygien. (Genomgången infektion ger ett livslångt skydd. Hon får inte toxoplasmos igen. Immunitet kan påvisas genom blodprov.) Toxoplasmos överförs inte vid amning.
De flesta barn som smittats med toxoplasmos under fosterlivet föds ofta symptomfria men kan utveckla komplikationer senare i livet om de inte behandlas för sin infektion. Barnet kan födas tillsynes friskt men senare utveckla blindhet/synnedsättning. Behandling i fosterlivet och under första levnadsåret minskar sjukdomsrisken och komplikationerna hos barnet. Om barnet får toxoplasmos efter födelsen leder det inte till några skador.
Toxoplasmos kan alltså smitta:
om man äter rått eller otillräckligt tillagat kött främst från gris, får och lamm som innehåller parasiten.Men även nötkött kan innehålla parasiten.
om man äter osköljda eller råa grönsaker, frukter eller bär som har parasiten på ytan eller skalet.
om man får jord eller sand som är förorenad med parasiten på händerna vid till exempel vid trädgårdsskötsel eller i sandlådan och sedan för händerna in i munnen (utan att först tvätta sig).
Däremot smittar inte toxoplasmos från människa till människa. Personer med toxoplasma-infektion är inte smittsamma för andra personer.
Symtom
Inkubationstiden är 2-3 veckor. Oftast märker man inte att man är smittad. Toxoplasmosinfektionen ger oftast inga symtom alls, eller mycket diffusa influensasymtom som trötthet, feber, huvudvärk, muskelvärk, svullna lymfkörtlar oftast på halsen. Lymfkörtlarna är inte smärtsamma och kan vara kvar i flera veckor. Den ger ibland utslag på huden. Något vaccin finns inte.
Behandling
Människor som smittas av infektionen som i övrigt är friska behöver inte behandlas.
Endast om du är gravid behövs behandling om du har smittats. Toxoplasmosinfektion under graviditet är dock ovanligt i Norden.
Behandling av toxoplasma-infektion under graviditet bör ske i samråd med gynekolog och infektionsläkare.
Denna behandling kan ges både till den gravida kvinnan vid påvisad toxoplasma-infektion under graviditet och till barnet under första levnadsåret.
Behandlingen syftar till att förhindra överföring av infektionen från den gravida kvinnan till fostret samt minska risken för skador på barnet. Behandlingen till det nyfödda barnet kan inte påverka redan uppkomna skador men kan minska risken för ytterligare skador.