Man räknar med att det finns omkring 100 000 förvildade och hemlösa katter i Sverige.

Många av dessa är katter som avsiktligt blivit övergivna av sina ägare. En del kommer på villovägar från sina ägare när de t ex "liftar" med någon spännande bil. En del är t o m födda i det vilda och har aldrig umgåtts med människor.

Dessa katter lever ett otroligt hårt liv. Många är undernärda och ibland också skadade. Flertalet överlever inte länge i det fria utan skydd och mat. Särskilt under kalla vintrar går många under.

På Bergslagskatten försöker vi rädda så många som möjligt av dessa katter. Endast de som inte är hanterbara eller mycket sjuka eller skadade får hjälp till katthimlen.

Varför blir katter förvildade?

När förvildade eller övergivna okastrerade honor får ungar ute i det fria är det stor risk att ungarna blir vildkatter. Det är nämligen mycket viktigt att kattungar tidigt har kontakt med människor. De första sju-åtta veckorna i livet är avgörande. Relationen till människan formas vid tidig ålder - redan från första dagen när uppfödaren tar i kattungen och under de kommande viktiga veckorna i kattungens liv när människan blir en naturlig del i deras liv.

Om kattungen inte lärt känna människor före åtta veckors ålder så är det mycket svårt att få den tam och tillgiven. Om ni vet att en kattmamma har ungar ute så är det alltså bråttom att hitta dem om de ska gå att socialisera.

Ni som har kattungar, klappa på dem och prata med dem mycket när de är små så att de lär sig att människor är något trevligt och positivt som man kan lita på.

Det finns även katter som verkar vara hemlösa och vilda men som, när man börjar mata dem och lära känna dem, långsamt tinar upp och blir tama. Dessa katter har då troligen växt upp hos människor men blivit hemlösa när de varit äldre.

Att fånga in en förvildad katt

Vissa katter är så förvildade att man måste använda fälla för att fånga in dem (Se foto nedan). Kontakta oss på Bergslagskatten för att få mer information.

Att tämja en förvildad katt

Att socialisera en förvildad katt kräver naturligtvis en stor portion tålamod, tid och engagemang. Akutgruppen.com räknar med 3-4 månader och i bland ännu mer för vissa individer. För katter som haft ett hem och sedan blivit hemlösa går det oftast mycket snabbare.

Följande text är hämtad från Djurhemsföreningen:

Kan man omplacera förvildade katter med gott resultat?

Ja, ibland, men under följande förutsättningar:
· Kattungar som har hanterats av människor före 8 veckors ålder blir i regel tama.
· Katter som är födda ute, men som har haft en viss kontakt med människor som t.ex. har matat dem ute sedan de var små kan bli mer eller mindre tama. Ofta fortsätter de dock att vara skygga för andra människor än just de som matat dem. Dessa katter kan därför vara svåra att omplacera hos främmande människor.
· Vuxna, förvildade katter som levt hela sitt liv ute, utan närmare kontakt med människor blir aldrig tama. De upplever bara stress vid kontakt med människor och ska därför inte fångas in och försöka omplaceras.

En katt är som mest mottaglig för de stimuli som påverkar socialisering till människor då den är mellan 2-7 veckor gammal. Efter denna period avtar känsligheten för den här typen av stimulus, och det blir allt svårare för katten att hantera sociala situationer tillsammans med människor. Den här s.k. sensitiva perioden för socialisering kommer aldrig mer tillbaka. Katter som inte som kattungar har blivit socialiserade till människa, kommer därför att bli mer eller mindre skygga för människor.

Man kan ibland, hos vissa individer, träna upp en tolerans hos katten så att den även utan denna tidiga socialisering kan leva nära människor. Det som händer då är att katten vänjer sig, d.v.s. habituerar, till företeelsen människa. Beteendet hos en sådan katt kommer nästan aldrig att likna det hos en (som kattunge) socialiserad katt, utan den blir betydligt mer reserverad mot fysisk kontakt med människor. Vanligtvis blir den svårhanterad p.g.a. att den inte accepterar att bli upplyft för t.ex. skötsel och vård. Habitueringen tar ofta mycket lång tid, och med stor sannolikhet är det en mycket stark stress för en osocialiserad katt att leva påtvingat nära människor.

Om man ändå väljer att ta in en osocialiserad katt kräver detta ett exceptionellt stort tålamod och en lyhördhet för kattens behov, hos den som tar katten i sin vård, och en förståelse för att katten troligen aldrig kommer att känna sig helt bekväm med mänsklig närkontakt.

Man måste därför allvarligt överväga om det mentala lidande en osocialiserad katt måste uthärda, instängd i en lägenhet i ständig närhet av människor, verkligen är etiskt försvarbart. Läs mer.

<-TILLBAKA till Div Info